Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dina kor dit, så att di rakar undan så mycket som
en enda pinne, då stämmer jag dig inför rätten, det
gör jag.»
Och det blef ett lefverne, som slutade med,
att Lars Anders flög på Jan Anders och gaf honom
en örfil, så att det small i kindknotorna. Jan
Anders var inte ledsen, han heller, utan han slog igen,
så att Lars Anders blödde näsblod. Hundrackan
satte i att stormskälla, i det hon hoppade omkring
benen på gubbarna, Brita Stina kom Lars Anders
till hjälp med ugnsrakan. Och de pryglade på Jan
Anders, så att han måste ta mössa och rock med
sig och springa ut, det fortaste han orkade.
Men Lars Anders tog sig en gök till, och
sedan lade han sig på sängen och snarkade lika bra
som förut.
Nu var det inte värdt att försöka med
öfvertalningar längre. Men så rasande som han nu var
på Jan Anders, det hade Lars Anders aldrig varit.
Särdeles stack det honom, att den andre inte skulle
tro, att han var karl för att bygga en usel
gärdsgård. Och när han hade gått och förargat sig ett
par dagar, så beslöt han, att nu skulle han allt visa,
hvem som var bästa karlen af dem bägge. Så fort
det slutade snöa, gick han ut i skogen och började
hugga gärdsle, och när det var gjordt, började han
bygga på gärdsgård’n uppe på sitt håll. Han lade
den inte midt i rågången, utan en aln in på sin
mark, så att Jan Anders inte skulle ha något att
säga. Dessutom ville han visa både Jan Anders
och hela socknen, att det var han, Lars Anders,
som rådde om gärdsgård’n.
Men när Jan Anders fick veta, att Lars Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
