- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
186

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de hade kommit förbi, kunde hon icke afhålla sig
från att vända sig om och se sig tillbaka. — — —

Sålunda gingo åtta år, tills brukspatronen blef
sjuk och måste intaga sängen. Efter två månaders
sjukdom dog han.

Han låg lik därinne i sitt lilla rum. Hvitt och
rent låg lakanet öfver hans hopknäppta händer, stela
och obevekliga voro dragen, ögonen slutna, munnen
något infallen.

Det lilla likföljet var samladt och kistan skulle
hämtas. Den gamla frun böjde sig ned öfver kistan,
kysste hans hand och grät stilla. Det var, som om
hon aldrig känt sig så ringa gent emot honom och
med ens förstod hon, hvad han hade varit för henne,
och hur litet hon till ersättning hade varit för
honom. Härinne i detta lilla rum med det matta
dagsljuset och de nedfälda gardinerna, såg hon som en
glans omkring den döde. Tusen småsaker vaknade
upp i hennes minne, huru han hade burit dagens
börda för henne, huru han hade påtagit sig det
tröttsammaste arbete för att göra sin orätt mot henne
god igen, hur tålmodig han hade varit, hur manligt
han hade visat, att han kunde bära alt det lilla,
som gör lifvet bittert! Hans lif tycktes henne stort,
han växte till en hjälte i hennes ögon, en af de
hjältar, som ingen eftervärld minnes, men som dock
är tusen gånger större än halfparten af dem, hvilka
räknas bland mänsklighetens yppersta. Och alt detta,
fastän han icke hade gjort annat än med trohet
offrat sig för en gammal, svag och nyckfull kvinna,
som hon var. Och hon hade icke en gång tackat
honom, hon skulle aldrig kunna få tacka honom.
Den gamla frun dolde hufvudet i sina små händer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free