Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
kämpa mig andras aktning, sedan jag först återvunnit
aktningen för mig sjelf?
Clara. Och kan jag det väl, äfven om jag ville
det?
Löwe. Ja Clara, ni ensam kan det! Jag vet väl
huru djupt jag är er ovärdig, orb huru fattigt det
hjerta är soin jag kan bjuda er i utbyte mot ert rika
och oskyldiga, — men ni är god och ädelmodig, ni
skall icke neka att utsträcka er hand för att rädda
mig, och om jag icke en dag kan lyckliggöras af er
kärlek, skall jag åtminstone göra mig värdig er
högaktning.
Clara. Och skulle den fattiga flickan aldrig
behöfva ångra, att hon glömde det afstånd som
åtskiljer oss?
Löwe. Aldrig! Afståndet är stort, men jag skall
söka höja mig till er.
Clara. Så var ej min mening . . Jag är en
arbetares dotter.
Löwe. Det vill säga, ni är en afkomling af
jordens äldsta adel, — den enda hvars sköldemärke icke
skall förtäras af tidens tand! — Men nu begär jag
ert svar!
Clara (sakta). Tror ni att detta svar kan
inverka på er framtid?
J..öwe. Ja, del är det enda som skall bestämma
den.
Clara (räcker honom sin hand). Nåväl, se här!
Löwe (trycker hennes hand på en gång varmt och
aktningsfullt till sina läppar). Tack! tack !
Clara. Men om ni en dag skulle tro att
qvinlig fåfänga kommit mig att glömma det svalg som i
verldens ögon skiljer oss åt–om ni skulle tänka
att ert namn, er rang . . o min Gud, det skulle
blifva min död! jag känner det!
Löwe (drager henne sakta intill sig). Clara, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
