Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
sade gamla frun på sitt vänliga sätt när Polly
hade slutat.
Förtjust öfver detta beröm fortsatte nu Polly
att sjunga med en frisk och klar liten röst, som
gick direkte till åhörarens hjerta och anslog dess
innersta strängar. Kända, gamla nationalmelo-
dier, som man aldrig tröttnar att höra, var allt
hvad Polly kunde sjunga, och de gamla skott-
ska nationalsångerna voro isynnerhet hennes fa-
voriter. Ju längre hon sjöng, ju bättre gjorde
hon det, och när hon ändtligen slutade med den
bekanta sången: "En skål för kung Karl", då
fylldes hela rummet af den upplifvande musik,
som det stora pianot och den lilla flickan gjorde.
<Åh katten! Det der var en lustig sång,
sjung om den igen; var så god", ropade Tom,
hvilkens röda hufvud oförmodadt stack upp bak-
om den höga ryggen af en stol, der han suttit
gömd.
Polly blef riktigt skrämd, ty hon hade icke
märkt att någon annan varit i rummet än gamla
frun, som ibland nickade till, halfslumrande fram-
för elden. "Jag orkar icke sjunga mera; jag är
trött nu", sade hon och gick fram till den gamla.
Det röda hufvudet försvann likt en meteor, ty
Pollys ton var afgjordt kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
