Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d1
sina små nycker och kapriser likt oss alla an-
dra, men aldrig brukade hon slåss med sina
syskon, eller träta med dem på detta opassande
sätt, och hon blef på det högsta öfverraskad af
att se sin eleganta vän i stånd till dylika vre-
desutbrott. "Åh, gör icke så der! Var så god
och låt bli det! Du gör henne illa, Tom! Släpp
honom, Fanny. Det är ju icke så farligt med
knäcken; vi kunna ju göra en ny sats", skrek
Polly, försökande att skilja dem åt, och med en
min så förskräckt och bedröfvad, att de slutade
helt skamflata, och nästa minut blygdes öfver
de vredesutbrott hon fått bevittna.
«Jag tänker icke vidare låta knuffa mig nu,
Fanny; det är derför bäst att du låter mig vara
i fred", sade Tom, i det han skiljdes vid henne
med en hotfull böjning på hufvudet, och tillade
derpå i en annan ton: "Det var bara för att
gyckla, som jag lade skalen uti knäcken, Polly.
Koka du en annan kittel, så lofvar jag att or-
dentligt göra i ordning nötterna. Vill du det?"
<Man blir så grufligt het, och det är synd
att förderfva någonting; men nog skall jag göra
det en gång till, om du så vill", sade Polly,
med en undergifven suck, ty hennes armar voro
trötta, och hennes ansigte otrefligt upphettadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
