Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
om mig, fastän jag endast är en "gammaldags
landtflicka":
Den sista meningen förmådde Fanny att med
en blick full af sjelfförebråelse tillsluta boken;
ty det var just hon sjelf, som i ett anfall af
dåligt lynne hade kallat Polly på ofvanstående
sätt, och ehuru denna ej svarat ett ord, hade
hennes ögon dock blifvit fulla af tårar, och hen-
nes kinder blossat. Fanny öppnade läpparne
för att säga någonting, men ej ett ljud kom
deröfver, ty der framför dem stod Polly, betrak-
tande dem med ett uttryck i sina ögon, som de
förr aldrig sett.
«Hvad gören I med mina saker?" frågade
hon hbalfhögt, under det hennes ögon gnistrade,
och färgen kom och gick i hennes ansigte.
tMaud visade oss en bok, som hon funnit,
och vi höllo just på att betrakta taflorna der-
uti", började Fanny, läggande den så fort ifrån
sig, som brände den hennes fingrar.
"Och att läsa min dagbok, och göra narr
af mina små presenter; och sedan skjuten I skul-
den på Maud! Det är det uslaste jag någonsin
sett en menniska göra, och så länge jag lefver,
kommer jag icke att glömma det!"
Polly sade allt detta i ett enda andetag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
