Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
den, hade hon tagit plats i en fönstersmyg för
att åskåda den hemlighetsfulla dansen, som hon
förr aldrig sett. Att börja med tyckte hon det
var roligt, ty alltsammans var så nytt för henne,
och många af de olika turerna togo sig så ut-
märkt vackert ut. Men småningom började åter
det bittra ogräs, som kallas afundsjuka, att sticka
upp, och hon kunde icke känna sig lycklig, då
hon fick sitta ensam och obemärkt, under det
de andra flickorna fingo granna drägter af sil-
kespapper, löjliga konfektpjeser, blommor och
band, med mera dylika vackra småsaker, som
unga ficksjälar så mycket tycka om. Hvar och
en var upptagen; ingen hade tid med Polly;
herr Sidney dansade; Tom och hans vänner ta-
lade om cricket etc. på trapporna, och Maud
hade med sitt sällskap gått in i biblioteket för
att leka.
Polly försökte beherrska den onda känslan
i sin själ; men den plågade henne till dess hon
kom ibåg några ord, som hennes mor en gång
sagt henne: "Då du känner dig missmodig, så
försök att göra någon annan lycklig, och då
skall du äfven sjelf snart blifva det."
"Jag skall försöka det", tänkte Polly, och
såg sig om, undrande hvad hon skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
