Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 4 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men icke är det mig ſom til din tolk du kallar, Då glädjens högtids-ljud kring Pindens klyfter ſkallar; Du nyſs på höjderne gort flera goda wal. Hur råkte mig din blick i ſkuggan af min dal? Om kanſke någon gång, förledd af hjertats wärma Jag wågat — än ſå ung — at dina toner härma: Du mig forlåta bort et fel, ſom likwäl jag Ej längre lefwa trot, än blot ſin födſlodag: Men nu en högre ſång, til hwilken minnet lyſtrar, At ſe’n berätta den för ſina ſtränga Syſtrar: Den tilhör icke mig; — på Snillets ocean Min Julie är för klen, och jag wid ſtranden wan. Men Gudarna ibland et bud för mänſkor tyda, Som man ej granſka får, men ſom man blot ſkal lyda.         Jag lyder, Sångmö! dig, och måtte nu din röſt Et troget genljud bli af känſlan i mit bröſt! Sjung då, hur’ Fridens Gud de molnen redan ſkingrat, Ur hwilka krigets blixt ſig wred och blodig ſlingrat! Sjung, huru ſjelf han ſänkd på lugnets gyldne ſky Wår falhet återför och ſkapar oſs en ny! Men ſjung likwäl förut, hur härjnings-faklan tändes! Hur Swenſkars gamla mod i nya faror kändes!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>