Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 6 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hwars genlyd tynar nu på blodbeſtänkte fälten Och ſedan dig betänk, om du bör älſka Hjelten! —         Hwad twingar Mänſkor Er wid ſamma moders barm At wäpna mot hwaran Er broderliga arm? Har ej naturen nog af ſina egna plågor? Skal man at öka dem — med hjelp af konſtens lågor En wådeld tända up, ſom man likwål til ſlut Se’n Tiden bränſår fåt, med möda ſläcker ut? Den ena Stoftets Son den andra knapt förr närmar, Än Åſkan på ſin thron får undra hwem ſig härmar: Och jorden wämjande af hämnden tar emot Et blod, ſom ſölat ned deſs lik-beſtrödda klot! Och hatet fradgande på Oceanens bölja Går til en främad ſtrand, at den med gallan ſkölja.         Är, Mänſka! det en lot, ſom blifwit dig beſtämd? Du tyks likwäl ej gord för grymhet och för hämd. Hwem grumlar blodets wåg, ſom i din ådra flyter Och gör at - ſtrömmen lik ſom ſina dammar bryter, — Han forſſar på det fält, dår dina lior gå, Och ſom til näſta ſkörd din Änka ſkal beſå? — Ej af din trefna hand det mer ſin odling winner: Man blomman likſom dig i knoppen mördad finner!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>