Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 11 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De Gamle med en dygd, et fel i tänkeſät Ej gorde, men ock ej förlåto oförrät: Kanſke at man då ſåg för ofta ſwärdet ſlipas Til deſſa underwerk, ſom tros — men ej begripas; Men aldrig Swenſken än wid hotet blinkat har. Han wet hwad nu han är och hwad han fordom war: Hwad fordom? Sanningen och ryktet äro gamle! Kanſke at äfwen wi i deras ſkymning famle? Kanſke en ſaga blot oſs minnet har beſtält Om Gustaf Adolphs namn, om tåget öfwer Bält? Om Carl den Tolftes wärf, ſom man har ſet och hisnat? Nej! gläds mit Foſterland! din lager än ej wisnat. Europa ſnart i den med et förenat nit Dit hufwud linda ſkal och tro den höra dit. Förgäfwes wid förakt man wänja wil et öra, Som fåt ſit ärfda namn i Seklers låfſång höra. Ej något folk är ſwagt, ſom mod och klingor har, Och bägge nytja wet til hämd och ſit förſwar»         På Swerges Odaljord, den Gustaf återbördat Från Snillets många barn, ſom för där ſåt och ſkördat, Oliwen höjde ſig til ſkugga för deſs fält, Kring hwiika lugnets flägt en längre wår beſtält

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>