Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hwars låga ſtark och ren i tuſend’ hwirflars lop
På luftens wingar ſteg til ſtjernans rymder op.
De wakra Sångens barn, ſom blomſterkrantſar binda,
Wid den förgylda liſt’ kring Altar’ts höjd dem linda:
Och lyran, för hwars ſträng trumpetens gälla röſt
Nyſs ſtängde ljudets wäg til örat och wårt bröſt,
I en högtidlig Sång wår ſälhet nu förkunnar,
Och glädjen echo ger från alla Swenſka munnar.
O! Armfeldt! Ärans wärf ſå wuxen och ſå wärd,
Du tog af henne nu Oliwen på dit ſwärd:
Du på deſs nötta udd å Gustafs wägnar fäſte
De wilkor, freden gaf — de billige — de bäſte.
Se’n de af Igelſtröm Cathrinas bifal fåt
Förſäkrades åt oſs det ſälla lugnets lot.
Så haſtigt ljuſet ej från hemſka Norſken blickar:
Så ſnält ej pilen död i Hindens hjerta ſkickar:
Ej wädret fortare i luftens öknar far:
Än Ryktet, ſen det hört, at freden ſlutad war.
Det alleſtädes kom och ingenſtädes dröjde,
Deſs röſt Baſunens ljud — deſs hand Oliwen höjde,
C 2 Deſs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
