Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 BLAND BRÄNNINGAR.
Det yttrandet stack mig, jag kan ej neka
det, ehuru jag visst icke står i någon särskild
förbindelse till den »lilla tokan». Men jag kan
icke lida att man dömer så där efter blotta
skenet. Om man själf ej känner håg för ett
oskyldigt nöje, har man därför ej rätt att för-
döma andra för att de vilja roa sig.
»Gud bevare mig för en sådan kvinna 1»
utropade en annan gång samme herre, då talet
föll på ett fruntimmer, för hvars offentliga verk-
samhet alla borde känna aktning.
Då kunde jag icke afhålla mig från att fråga
den stränge herrn, huru han ville hafva kvin-
norna, om de ej finge visa sig glada och hågade
för nöjen samt ej häller verka på ett allvarligt
sätt för högre syften.
»Jag vill hafva dem naturliga», sade han,
men då jag vidare ansatte honom med mina
frågor, tycktes han ej riktigt kunna göra reda
för det där naturliga.
Det är just skada, att karlarne ofta tala sä
styfva och stolta ord, i synnerhet när det är
fråga om oss kvinnor, utan att kunna visa upp
tillräckliga grunder. Gud bevare mig från att
påstå, det herrarne sakna logik, ty det vore na-
turligtvis alt för djärft af ett fruntimmer, hvilket
förutsattes att själf alldeles icke veta hvad logik vill
säga; med nog förefalla de mig ofta nog ganska
svaga i slutledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
