Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGAR. 205
men därvid hade jag också stannat. Nu kom
en af dessa bildade kvinnor, en som i salongen
var så öfverlägsen, en firad och, som man kunde,
iruktat, bortskämd ung skönhet, och var genast
färdig att hjälpa ett par stackars naturbarn, med
hvilka hon icke kunde ega något gemensamt in-
tresse, samt att göra det utan allt buller eller
den ringaste skymt af att vilja väcka uppseende.
Ty värr var det väl redan för sent, hvad åt min-
stone den gamle fiskaren vidkom, men afsigten
var därför icke mindre vacker.
Detta gaf mig åtskilligt att tänka på. Mina
tankar flögo, som vanligt, vida omkring, men
denna gång återvände de ständigt till samma
punkt som var både utgångspunkt och slutpunkt.
Fröken Agda liar liksom jag, tänkte jag, ledsnat
vid det tomma lifvet i en stor stads fadda säll-
skap med ett futtigt eller intet slutmål. Hon
känner sig dragen till det okonstlade folket.
Må hända har jag kunnat verka på henne, fastän
hon alltid med skämt mött mina uttalanden i
det afseendet. Det var hvad jag tänkte den nat-
ten på Svartskär. Nu skrattar jag själf åt min
egenkärlek, ty nu vet jag huru föga mitt tänke-
sätt då ännu hade verkat på Agda.
Hvilka härliga slott bygde jag icke den
natten! Till sitt yttre voro slotten endast låga
kojor eller, rättare, en enda låg koja, liknande
Niklas Jakobssons hydda. Jag hade glömt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
