Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Då törst kan man finna sig själf och möjligtvis
leta ut meningen med sin närvaro på jorden.
Då och då kastade jag en blick genom det
lilla fönstret. Eld fladdrade på spiseln. Jag såg
tydligt alla föremål där inne, men mina ögon
iaste sig vid blott ett enda, och detta tycktes
mig vara det som långt mer än spiselelden upp-
lyste det torftiga rummet och gjorde det till ett-
strålande praktrum. Det var icke fiskarens döds-
bädd jag såg, icke den vackra Jakobina, utan
Agda, som nu satt, såsom tröstens människo-
vordne genius, bredvid den sorgsna skärgårds-
flickan, liksom hon förut pä aftonen uppfylt
samma sändning hos den bekymrade båtföraren.
Det var en syn, som jag aldrig glömmer.
Jag satte mig utanför stugan och bief där
sittande under den återstående delen af natten,
med blickarne hela tiden riktade på den vackra
gruppen inne i rummet och med tankarne på
huru innehållsrikt lifvet kunde vara just här i en-
samheten.
Det vardt slutligen mörkt i stugan, men
morgonen bröt fram. Jag såg Agda träda ut på
klippan och vända sina blickar mot den uppgå-
ende solen, hvilken hon tycktes tillbedja. Den
vaknade naturen jublade. Jag nalkades den sköna
soldyrkerskan, och i hennes blickar lyste det
vackraste solljuset hvilket i mig fann en andäk-
tig tillbedjare. Så började ett samtal utan alla
/’LAND BRÄNNINGAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
