Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 BLÅND BRÄNNINGAR.
ingenting därom. Hon är van, menar hon, att
närma sig alla som tarfva tröst och hjälp och
tycker, att det är en sak som faller af sig själf.
»Hvad skola vi göra här i världen, om ej
söka hjälpa hvarandra?» frågar hon, och jag såg
henne här om dagen också skynda till fru Ren-
ners undsättning, då detta fruntimmer var i be-
hof däraf, ehuru det aldrig kunnat falla mig in
att räcka den vandrande skandalkrönikan min
hand. Det är endast mot de herrar som söka
höja sig på kvinnans bekostnad som Agda visar
sig stolt. I det afseendet är hon omedgörlig, och
jag börjar nu tro, att hon har fullkomligt rätt.
Jag har, ehuru du naturligtvis ej förtjänar
det, tagit för vana att göra dig till min förtrogne
och vill därför, utan att gifva dig något egent-
ligt förskott på alt jag ämnar muntligen med-
dela dig, när vi träffas, säga dig, att Agda
alldeles icke fast sig vid mig för att jag önskat
draga mig till baka från verldsbullret och söka
finna mig själf, jag menar den bättre delen af
mig, i fall jag skulle hafva någon sådan, utan
kanske just i trots af denna min åstundan, hvil-
ken hon stämplar såsom verkligt »romanesk» samt
helt och hållet oberättigad.
»Det är fegt att fly», sade hon en dag, då
jag förtrott henne mina tankar, och ehuru hennes
ord följdes af det vackraste småleende — om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
