Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 RÖDA FANAN.
någon röd fana. De stodo i långa rader och
täta flockar med färger som lent och behagligt
smekte ögat, utan att någonsin såra eller trötta.
Där spredos dofter som väckte glada känslor,
utan att berusa. Kraftigare och dock oändligt
fina kommo vällukterna från de högstammiga
akasierna, hvilkas blomklasar i matt guld stucko
af mot den friska grönskan som själf lyste i så
många lifliga skiftningar, där solen föll på, men
sedan drog sig undan med alt mörkare uttryck.
Från träd och buskar ljödo muntra hviss-
lingar. Näktergalen hvilade sig, ty han hade
natten förut varit så länge vaken och öfverlem-
nat sig åt ett ansträngande musikaliskt svärmeri;
men trasten var så mycket bättre vid röst, och
det fans ett stort antal trastar, hvilkas drillar
klingade från träd till träd, hela lustgården
igenom.
Hvilken härlig vårdag! Hvilken frid i den
vackra parken! Det var endast på afstånd som
kanonerna dundrade. Ljudet kom långt bort
ifrån, doft och entonigt. Det tycktes icke angå
trastarne. De viste ingenting om kanonaden från
valíame och bekymrade sig ej häller om det ännu
dofvare svaret från Montretout, Brimborion, Issy,
Vanves, Chåtillon, o. s. v.
Jag var redan van vid kanondundret, hade
hört det i flera veckor och på mycket närmare
håll. Jag brukade till och med gästa då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
