Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 RÖDA FANAN.
»Ni är således kommunard?» sade jag, och
det låg kanske ett medömkande tonfall i frågan.
»Medborgare . . , Jag har sannerligen glömt
ert engelska namn, fastän jag nog minnes, när
ni bodde här vid Rue d’Assas . .. medborgare . ..»
Hans blickar riktigt brände mig, tyckte jag.
»Det är vi som försvara friheten och fäder-
neslandet».
Han stötte sitt gevär i marken med all den
kraft hans svaga arm förmådde. Det förekom
mig, som vore han icke alldeles nykter. Det
var kanske ett frihets- och fosterlandsrus, dock
icke utan en doft af dålig konjak.
»Det är vi», fortfor han, »som skola visa
rojalisterna i Versailles och alla andra som vilja
lefva af folkets arbete, att det nu är vår tur
att lefva högt. Nu behöfver jag inte hela dagen
stå i fruktboden eller gå och släpa på kärran
om morgnarne. Sluta inte rojalisterna upp att
skjuta på vår stad, ty vår är han, så skola vi
hänga dem . . . Âh, de ska’ dingla hela vägen
mellan Versailles och Paris. Vi ska’ skjuta dem
och guillotinera dem . . . Hur står det för öfrigt till
med helsan och la petite familleP»
»Jo, tack fader Moreau, mycket bra. Men
hur står det till med er egen familj? Hur mår
den förträffliga mor Moreau? Och huru är det
med mademoiselle Claire och herr Léon? Är han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
