Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖDA FANAN. 237
På sista bataljdagen stod jag på Grèveplatsen
och skådade, huru lågorna slogo upp ur askan
och stenhögarna i det nedbrända Hôtel de Ville.
Det var en vacker pingstdagsmorgon. Striden
var nära utkämpad — för den gången, för lång
tid. Jag hade nyss förut sett, huru man i den
lilla trädgarden omkring Tour Saint-Jacques gräfde
ned lik efter i striden fallna eller af regerings-
trupperna skjutna kommunarder.
Förbi mig fördes en flock fångar. Jag gaf
ej mycket akt på dem, ty jag hade under de
senare dagarna sett tusental, ja tiotusental. Då
jag tämligen likgiltigt kastade blicken öfver de
djupa leden, såg jag, som vanligt, unga, kraftiga
män, gamla gubbar, unga och gamla kvinnor,
pojkar, till och med små barn. Somliga sågo
djärfva ut, gingo med högburet hufvud och kastade
trotsiga blickar omkring sig; andra vandrade med
tunga steg och sänkt hufvud ; några kvinnor gräto,
andra hånskrattade; ett par pojkar räckte ut tungan
åt åskådarne; de flesta voro smutsiga, trasiga,
svärtade af krutrök, så som man måste se ut,
då man kommer från en förtviflad strid, en strid
för, såsom man förestält sig, ett nytt samhälle.
Midt i högen tyckte jag mig upptäcka fader
Moreau, men det var blott för ett ögonblick och
jag vet icke om jag såg rätt. I nästa ögonblick
föstes fängarne in i kasernen Lobau. De stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
