Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖDA FANAN. 243
tjänsten, talade ständigt om att göra utfall mot
tyskarne, kritiserade Troehu och ryckte på skuld-
rorna åt Gambetta. De hade samlat stora förråd
af iifsmedel i sina hem och lefde i det längsta
så som det anstod dem, måttligt njutande af godt
vin och tämligen dräglig mat. De »röda» der-
emot hade ingenting annat än den knappa aflö-
ningen såsom nationalgardister, och denna drucko
de upp i dåligt vin och förödande konjak. De
voro mera djur än menniskor.
Fader Moreau, förut så nykter och ordentlig,
drack nu lika mycket som kamraterna. Han var
så god fosterlandsvän, att han ständigt gjorde
tjänst på vallarna och ständigt gick i rus. Han
kritiserade Troehu ännu skarpare och gaf snart
Gambetta på båten — under ballongen. Hvarför
skulle Gambetta fly från dem?
Så kom freden, och snart därefter kommunen.
Grandfort ansåg sig icke säker bland »packet»,
utan flydde till Versailles. Fader Moreau vardt
en af kommunens ifrigaste anhängare, drack så
ofta han kom öfver något mer eller mindre drick-
bart, höll tal i klubbarne, förbannade sonen, talade
illa om dottern, lät hustrun sitta ensam i den
tomma boden och hotade att vid första tillfälle
sätta eld på Grandforts, den fördömde aristo-
kratens, prålande hotel. Det var endast kapten
Alphonse som kunde förmå honom att icke göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
