Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sju frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det engelska hoppet att svälta ut Tyskland. De
förslag, som från auktoritativa personer i Ryssland,
Frankrike och England framkommit att krossa
Tyskland och sedermera dels annektera gränsområdena,
dels stycka landet i småstater, ha ännu, trots att
dessa planer äro ett och ett halvt år gamla, icke
kunnat utföras. Utmärkt tapperhet och offervilja ha
funnits på alla håll, både på den mera folkrika och
penningstarka ententegruppens sida liksom på de
fåtaligare och icke så förmögna centralmakternas.
Både gamla erövrarfolk som engelsmän och fransmän,
de fina folken, och nya erövrarfolk, som tyskar och
ryssar, de mindre fina folken, ha visat sig som lika
goda krigare, om icke bättre än både spartaner och
romare. Sedan nu England också skaffat sig det, som
engelsmännen vid krigets början kallade »den tyska
militarismen», kan det troligen ej nedsjunka till en
andra rangens stormakt. Ett tag såg det ut så.
Vi svenskar ha haft våra blickar riktade åt alla
håll, men mest åt öster, och under de senaste tvåhundra
åren ha vi fått hårda stötar från det hållet. Genom
den första förlorade vi Estland, Livland och
Ingermanland, vid den senare Finland och Åland. Vi vänta
på en stöt till, men då vilja vi ej förlora något. Vi
både vilja och äro tvungna att hålla med den, som då
hjälper oss.
Det gamla romarordet »Inter arma silent leges» —
i krig tiga lagarna — har Europa och även vi fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
