Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla ha rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
katedral från Jaroslav den vises tid», uttrycker »hela
mänskligheten i sin högsta form, som Gud tänkt sig
den». »Då», skriver Eugen Trubetskoj i en i min ägo
varande skrift, avsedd att upplysa engelsmännen om
fördelarna av att Ryssland får Konstantinopel och
sunden, »skall mäktigt tona den ryska påsksången
’Kristus är uppstånden’, som nu sakta gnolas av de
trasiga ryska pilgrimerna, då de från havet skönja den
skändade kyrkan.» »Det själsliga skall segra över
tysk mekanism och», slutar den lärde och fromme
fursten-professorn, »den heliga Sofia själv, levande i
folkets hjärta, skall leda de ryska trupperna dit. Då
skall sången om Kristi glada uppståndelse förkunna
den stora högtiden, då alla folk få sin frihet.»
Naturligtvis ha många ryssar mera rationalistiskt,
mindre översvinnligt tänkt sig, hur Ryssland, som det
heter, med sin unga kraft skall skänka nytt liv åt det
försumpade Västeuropa. Men bra många ryssar
drömma om att Ryssland skall i kraft och kärlek
famna allt och vid påskhymnens klang giva hela
mänskligheten broderskyssen: Kristus är sannerligen
uppstånden. Om det också ej blev något av med
den franska 1830-talsutopisten Fouriers falangstärer
och hans världshärskare i Konstantinopel, så tror
Ryssland så mycket säkrare på, att det en gång, helst
1917, skall få insätta en omniark i Tsargrad, och att
främst de olyckliga och sköna slaviska döttrarna
Serbien och Polen men också den nu fallna dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
