Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man ursäktade Frankrike. Oaktadt erfarenheterna
från 1856 uppfattade man alltjämt det franska folket
såsom ett ridderligt folk, hvilket nog skulle vilja draga
svärdet för att häfda den svagares rätt; men man
förstod att kejsar Napoleons mexikanska svårigheter hindrat
honom från att ensam ingripa. Desto skarpare dömde
man England. Om dess egoism och trolöshet fälldes
bland oss många bittra ord. Men sin djupaste
förtrytelse ägnade man Tyskland. Äfven de, som aldrig
eldats af någon skandinavisk tanke, bröto obevekligt
stafven öfver dess »rofgirighet», dess orättfärdiga
»våldsdåd»; hvad under då om bland de skandinaviskt sinnades
led harmen kunde öfvergå till afsky och hat!
Men intrycken af händelserna inskränkte sig icke
härtill. I all synnerhet de unge kände djupt den
nedtryckande erfarenheten att rätten måst vika för makten
och att de etiska lagar, hvilkas förbindande kraft man
erkände, ingen betydelse ägde då det egna intresset
visste sig förfoga öfver tillräcklig styrka för att mäkta
åsidosätta rättfärdighetens kraf och svagare parters därå
grundade intressen. Djupast beklämmande kändes dock
den dystra själfbekännelsen att vi själfva svikit vår
plikt mot våra danska bröder; mest förödmjukande,
mest förkrossande att vi i följd af vår svaghet, vår
obetydlighet, våra ömkliga förhållanden måst göra det.
Vi, sönerna af det Sverige, som en gång skrifvit så
ärofulla blad i sin, i världens historia; vi, som ännu
med stolt hänförelse sjöngo våra lågande sånger om
ära och tro, om mod och mandom; vi, som nämnde
oss själfva en »ljusets riddarvakt» kring fosterländska
fanor, hvilka alltid burits högt i strid mot mörker och
förtryck — vi hade sett dem sänkas och undangömmas
i det ögonblick, då vi skolat stå för ord, som eldigt
och varmt tolkat våra ädlaste känslor, vår innersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
