Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskans mod och rådighet i en
ständig pröfning, icke blott mot vildjuret, utan
äfven i anseende till lokala och materiella
svårigheter.
Vapen begagnas, antingen i altman
eller i enskild strid.
Den ena öfvergår vanligtvis till den
andra, och således är nödvändigt, att en
hvar kan använda vapnet till sin fördel,
både vid det ena och andra tillfället.
Vid ett handvapens förande, måste
ställningen altid vara sådan, att det skyddar
kroppen; och vapnet sjelft måste vara
sådant, till sin form, att kroppen, genom sin
egen kraft, obehindradt kan föra det, både
till angrepp och försvar.
De hufvudsakligaste handvapnen äro
trenne: l:o Värja. 2:o Sabel. (Hugg- och
Stickvärja) 3:o Gevär med Bajonett eller
Gevär och Bajonett särskildt1). *)
*) Anmärkning: Lans (Pik), Hillebard ocli
snärj-spjut kallas väl handvapen, men de äro
ett mellanting af eld- och hand-gevär, ty de
agera utom den muskelsfer, som den stridandes
kropp har, hvarföre de äfven fordra längre
öf-niug, hvilken redan från barndomen förvärfvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
