Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag; fy i dessa mäste formen lefva. Utoni
dessa lefver endast oändligheten, d. ä.
tanken, eller rättare urtanken: Gud. Men
likasom endast Gud lefver utom dessa, så
måste lian äfven, såsom inkarnerad med
formen, d. ä. såsom af vår sinnlighet
förnummen, lefva i tiden och rummet. Ar nu Gud,
(fullkomligheten eller tanken i sitt renaste
urbegrepp) för jordsonen endast fattbar
genom formen, d. ä. genom det enkla
mensk-liga medvetandet af en högre makt; så
måste han äfven i menniskans handlingar vara
urtanken, såvida hon anses som tänkande;
ty det gudomliga, såsom det fullkomligaste,
måste å ena sidan känna ett begär att
likna det, och å andra sidan känna sin
begränsning, medelst materien, uttryckt i tid
och rum. Men tiden är lögnfull; ty den är
sinnlighetens fosterfar. Oändligheten är det
enda sanna målet för menniskotanken; ty
hvilken tanke, såsom sann, hör blott till
ögonblicket’*— Syftar nu en sann tanke till
oändligheten, således icke till personlighet, så
måste dess mål ligga utom tiden. Med
tiden menas personlig begränsning. Häraf
uppstår friheten; ty allt det, som slräfvar
till oändlighet, måste soka att vara fritt.
Är det fritt, kan ingen biomständighet
verka derpå. Sålunda blifver all själsbildning
sjelfständig; ty den är sanning: gudomlig-
1S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
