Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ain individualitet och sin tids fordring, helst
tidens smak vanligen bestämmer valet af
skådespel.
Då här icke är fråga om deklamation,
få vi blott erinra, att talaren och
skådespelaren ha enahanda lag att lyda, idet fallet,
att talets eller sångens rythm måste noga
sammanträffa med gesten, och alt i
samma mån, som dessa båda tilltaga i styrka,
blifver äfven gestens sfer förhöjd.
Det gifvas trenne inre motsatta
inverkningar på vårt väsende, hvarifrån alla
öfri-ga så kallade känslor framstå. Man kan
kalla dessa båda hufvudsakliga intryck: frid
och strid; den förra uppstår af en
fullkomlig likstämmighet mellan människans
väsende och den yttre naturen; den sednare af
en ojämnvigt, dels i anseende till hennes
inre väsen sjelft, dels i anseende till den
yttre naturen. Det förra benämmer man
glädje, (moralisk helsa) kärlek, vänskap,
beundran, längtan, bön, tillgifvenhet,
ödmjukhet, o. s. v.; det sednare (en moralisk
sjukdom): hat, afund, vrede, fruktan,
ängslan, sorg, förtviflan o. s. v. Som verkan
och inotverkan, enligt livad vi förut sagt,
utgör all tillvarelses idé, uttrycket af ande
och kropp, så äro äfven i den ästetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
