Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom romersk förmedling, som grekernas insats framför allt
gjorde sig gällande icke blott under medeltiden utan ock
senare. Slutligen var det först under den romerska tiden,
som Österlandet fick betydelse för den allmänna
kulturutvecklingen i det nya, stora världsriket — genom
kristendomen.
Denna hade väl uppstått på israelitisk mark och kan i
sin äldsta form betraktas såsom profetismen i dess ädlaste
gestalt, sådan denna blivit under påverkan från grekisk
humanitet och vidhjärtad kosmopolitism. Men redan mycket
tidigt hade den i sig upptagit element från andra
orientaliska religionsformer samt icke minst från grekisk
populärfilosofi, och det var denna kristendom, som till sist segrade
samt tryckte sin stämpel på den döende antiken.
Med de germanska barbarernas inbrott i det romerska
riket tillkom ännu ett nytt kulturelement, som nu sökte
assimilera sig med de antikt-kristliga, och det är kampen mellan
dem, som kännetecknar särskilt den äldre medeltiden.
Denna germanska insats berörde dock blott det
västromerska riket, icke det östromerska, och redan på grund
härav kommo dessa delar av det forna imperium romanum
att stå emot varandra såsom tvänne olika kulturvärldar.
Den västromerska kulturen med dess starka germanska
inslag utbredde sig från Italien över Tyskland, England,
Frankrike, Spanien och de skandinaviska landen. Den
östromerska kulturen erövrade ett ännu större område: hela den
slaviska världen, som i viss mån kan betraktas såsom den
direkta arvtagaren av det gamla Östrom.
Den rent grekiska civilisationen var emellertid i Byzans
blott ett skal, som under tidernas lopp blev allt tunnare,
och det bärande elementet blev i stället den starkt
orientaliskt färgade kristendomen. Den slaviska kulturen, som är
den direkta fortsättningen av den byzantinska, har därför i
det hela stått stilla såsom orienten i övrigt, under det att
den västerländska, uppburen av kraftiga individualiteter,
varit stadd i en ständig utveckling. Mot västerns fint
utdanade statsformer, med deras utrymme för personligheterna,
har den slaviska världen blott kunnat ställa en orientalisk
despoti, för korta tider ersatt av en vild anarki. Idealismen
har tagit sig uttryck i en asketism och en kvietism, som
— även hos en man som Tolstoj — slående erinrar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
