Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den förprofetiska tiden - De äldsta sagorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genesissagorna, som förut alltid ansetts vara på prosa, men denna
åsikt har icke slagit igenom.
Bäst bevarad är den episka dikten, på vers och prosa.
Hit höra först de israelitiska stam- och patriarksagorna. En
stor del av dessa lånades, såsom vi nyss sett, från
kanaaniterna, andra från angränsande stammar, moabiter,
ammoniter, keniter och ismaeliter. Men israeliterna hade även
sina egna stamsagor, såsom — för att välja ett exempel —
en i hög grad ålderdomlig och barbarisk tradition, som avsåg
att förhärliga judastammens rena börd och visa, att intet
främmande blod flöt i dess ådror. Juda hade sönerna Er,
Onan och Sela. Er fick Tamar till hustru, men då han
“misshagade“ Jahve, dödade denne honom. Enligt semitisk
sed måste brodern Onan äkta dennes änka och skaffa
henne en avkomma, som kunde fortplanta ätten, men när
han icke ville skänka henne några barn, dräpte Jahve också
honom. Tamar sändes då tillbaka till sin faders hus, ty
Juda fruktade, att även den tredje, ännu ej vuxna sonen
skulle dödas, om han äktade henne. Ers ätt syntes därför
dömd till undergång. Men Tamar, som trofast älskade sin
förste man, förklädde sig till tempeltärna och lockade under
den förklädnaden Juda till älskog samt blev genom honom
moder till tvillingarna Peres och Sera. Men den följande
tidens judiska klaner sågo i stammodern Tamar icke en
liderlig kvinna, utan en hjältinna, vilken satt kärleken till
ätten före det personliga anseendet.
Av de övriga israelitiska patriarksagorna är berättelsen
om Josef en troligen relativt sen novell, som antagligen,
åtminstone delvis, lånats från egypterna. Men de flesta
israelitiska sagorna från tiden före inbrottet i Kanaan hava —
i motsats till de kanaanitiska sagorna — ett rent religiöst
innehåll och handla om folkets store religionsstiftare, Moses.
Dessa sagor äro från skilda tider — flera äro ganska
unga, andra gamla och äkta — och även av en mycket
växlande karaktär. Den historiska bakgrunden för dem är
den tid, då Israel såsom en under Farao tributskyldig
arabstam nomadiserade i den intill Egypten gränsande öknen
på Sinaihalvön, och de sysselsätta sig mest med frågan om
Moselagens tillkomst och Jahvereligionens utdanande.
Stammens egentligen episka tid börjar däremot först med inbrottet
i Kanaan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
