Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Hesiodos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondepraktika, Hemerai (Dagar), som knappt kan hava samma
författare som de föregående delarna.
Den andra samlingen, Theogonia, börjar ock med ett
senare författat prooimion, som i själva verket är
sammanarbetat ur flera, och därefter vidtager den egentliga dikten,
som först skildrar världens uppkomst ur kaos, därefter
forntidens mera dimmiga och groteska gudaväsen och slutligen
den olympiska gudavärlden. I den nu bevarade redaktionen
av Theogonien förbands denna med ett till större delen förlorat
arbete, Gynaikon Katalogos (Kvinnokatalogen), som i fem
böcker skildrade gudarnes kärleksäventyr med jordiska kvinnor,
vilka härigenom blivit mödrar till berömda heroer.
Hesiodos är den grekiska litteraturens första
författarepersonlighet, ty Homeros döljer sig ännu bakom sitt verk
och är opersonlig såsom folkdikten, under det att Hesiodos
i Erga står fullt individuell framför oss: en knarrig, misslynt
bonde, utan någon högre flykt, men rättrådig och from,
alldeles utan ionernas rationalism, men med en viss
tankeskärpa och i varje fall med ett behov att finna klarhet i
tillvarons problem. Han diktar icke såsom de ioniska
rhapsoderna för furstehoven, utan hans diktning är en boiotisk
bondes och avsedd för, om kanske ej direkt för boiotiska
bönder, så dock för boiotiska stormän, som stått föga högre.
Över det hela ligger en doft av jord. Horisonten är trång,
och de homeriska dikternas sol lyser ej över livet. Till
formen, språket och de episka vändningarna ansluter han
sig väl till de ioniska rhapsoderna, men han har ock tagit
intryck av den äldre tidens hymnpoesi, och av denna få vi
i själva verket en ganska god föreställning genom Hesiodos’
theogoni. Denna sväller nämligen sällan ut till den ioniska
diktens utförliga berättelse, utan består mest i invokationer
och hänsyftningar på myter — ungefär så, som vi kunna
gissa, att den gamla kultpoesien sett ut. Och Hesiodos
saknar alldeles ionernas naiva berättarglädje: han vill icke
roa, utan framlägga, vad sant är.
Redan detta röjer det religiösa underlaget i hans naturell.
Den homeriska skepticismen stod han fjärran, och för gudarne
hyste han bondens djupa vördnad. Men å den andra sidan
hade han likväl gjort bekantskap med den ioniska
skaldeolympen, och han sökte nu att bringa denna nya religion i
samband med de lokalkulter, som man hade i Askra i Boiotien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
