Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Den attiska retoriken och filosofien före Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vältalighet behärskat folkförsamlingen i Aten. Med Demosthenes
nådde denna rent politiska retorik sin höjdpunkt. En
särskild art av denna voro åminnelsetalen över de för
fosterlandet fallne krigarne, och här hade vältalaren tillfälle att
höja sig till ett rent poetiskt patos, att skapa en patriotisk
dikt på prosa. En annan art av tal, ofta likaledes med
en politisk bakgrund, var det juridiska försvarstalet. Den
attiska rättegången var uteslutande muntlig, och den atenske
medborgaren måste själv föra sin talan. Men intet hindrade
honom att vända sig till en skicklig yrkestalare och av
honom erhålla ett försvarstal, som han lärde sig utantill,
och intet hindrade häller författaren att sedan såsom broschyr
utgiva sitt tal för att därigenom påverka den allmänna
meningen. På så sätt uppstod en ganska rik litteratur av
denna art, en litteratur, som har stor kulturhistorisk
betydelse, då den låter oss blicka in i den korruption, som den
attiska demokratien skapat. Smaken för denna art av
retorik var så stor, att den framkallade vältalighetsprov
även över rent fiktiva rättsfall, och icke blott över
rättsfall, utan ock över andra fingerade fakta — såsom det tal,
som sofisten Prodikos lät Dygden hålla till Herakles och
vilket sedermera gav Stiernhielm uppslaget till den
lärodikt, som inleder Sveriges renässanspoesi, Nestors tal till
den unge Neoptolemos, lovtal över Helenas skönhet o. s. v.
Retoriken blir således nästan från början en art av
poesi, blott till formen skild från den versifierade. Den
blev det i så hög grad, att grekerna tydligen — liksom
våra dagars italienare — nästan kunde berusas av ordens
välklang utan att tänka på deras mening. Prosans rytmik
verkade såsom musik, och innehållet kunde stundom hava
lika liten betydelse som musiktexten. Denna olikhet mellan
vår och grekens uppfattning röjer sig redan däri, att vi
läsa blott med ögonen, under det att greken endast läste
högt.
I själva verket träder retoriken från och med 300-talet
i stället för poesien. Denna fortsätter väl även under de
följande århundradena, men i det hela blott som en döende
konst. Romarne göra väl under den augusteiska tiden ett
kortvarigt försök att på latinskt språk återuppliva den äldre
grekiska poesien, men redan den augusteiska poesien var
behärskad av retoriken, och efter några få decennier viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
