Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den grekiska litteraturen före hellenismen
- Den attiska tiden
- Vetenskapen
- Platon
- Aristoteles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där undervisades utom i filosofi också i matematik, som nu
genom Platons pythagoreiska intressen infogades i den attiska
undervisningsplanen. Däremot odlades här
naturvetenskaperna mindre, och mot den sofistiska retoriken uppträdde
Platon mycket polemiskt; en dialog, Phaidros, är en kritik
av ett av Lysias’ tal, och även i Symposion gycklar han
med retorernas vältalighetsblomster.
ARISTOTELES
Bland lärjungarna i akademien var det särskilt en, som
för eftervärlden fick en betydelse, som tävlade med mästarens
egen. Det var Aristoteles. Född 384 i den grekiska
kolonien Stageira i Thrakien, kom han redan såsom yngling till
Aten, där han blev Platons lärjunge, skilde sig dock efter
dennes död från akademien och öppnade en egen läroanstalt
i Lykeion — bredvid ett åt Apollon Lykeios egnat tempel
— vilken skola kallades “den peripatetiska“, emedan
Aristoteles här höll sina föredrag, under det att han vandrade
kring med sina lärjungar. Han avled 322.
I motsats till Platon var Aristoteles icke någon poet, men
han var en ytterst skarpsinnig tänkare samt dessutom
antikens lärdaste polyhistor, som behärskade samtidens nästan
alla vetenskaper, vilka han sökte sammansmälta till ett helt,
som skulle giva en universell världsförklaring. Denna blev
i stort sett också den härskande ända fram till slutet av
1600-talet, då den föll för de nya naturvetenskapliga
upptäckterna och dessas omdanande invärkan på den allmänna
åskådningen.
Såsom författare utvecklade Aristoteles en oerhört
omfattande värksamhet. Enligt uppgift av en antik filolog
författade han ej mindre än 146 olika arbeten i tillsammans
400 böcker; enligt en annan steg böckernas antal till 1,000,
och även antalet av de bevarade äkta skrifterna är mycket
stort. Men i motsats till de platonska hava de icke någon
estetisk form. En del av dem äro blott kompendier, som
troligen muntligen vidare utlagts — kollegiehäften har man
kallat dem — andra äro vetenskapliga förarbeten,
materialsamlingar och excerpt. Ty Aristoteles var en grundlig
empirisk forskare, som strävade efter att för sina slutsatser få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0168.html
