Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den grekiska litteraturen - Den hellenistiska vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bekvämligheter, under det att det egentliga Hellas allt
mer och mer avfolkades, så att stora distrikt vid kejsartidens
början snarast lågo såsom ödemarker. Efter Korinths fall
var Aten den enda staden av någon betydenhet, och denna
betydenhet hade den varken politiskt eller litterärt, utan
snarast såsom ett antikens Oxford, en sovande och fredlig
universitetsstad. Från Aten hade litteraturens centra flyttat
sig till Syrakusa, Kos, Rhodos, Pergamon och framför allt
till Alexandria.
Dessa förändringar återverkade för det första på språket.
Låt vara att detta i viss mån inom litteraturen varit ett
konstspråk — och det är ju strängt taget varje litteraturspråk
— hade det dock tillika varit folkets, både Homeros’ språk
och Platons. Nu blev det annorlunda. Befolkningen i de nya
storstäderna var huvudsakligen från Ionien, och folkspråket
blev därför närmast en ionisk dialekt, men denna färgades
starkt, både i ordskatt och konstruktion, av de helleniserade
urinvånarnes barbarismer, och man fick således det folkspråk,
som man känner från Nya Testamentets böcker, från inskrifter
på ostrakha m. m. Men detta talade folkspråk använde
man ej inom litteraturen. Skrev man ett epos, använde man
Homeros’ ioniska dialekt, skrev man prosa, begagnade man
Platons attiska, och författade man ett ode, blev detta på dorisk
dialekt. I verkligheten rörde man sig således med ett dött
språk, och detta gör ingen ostraffat. Litteraturen, som blott
vände sig till ett bildat fåtal, blev en lärd kotterilitteratur
utan originalitet och utan friskhet.
Den hellenistiska perioden är också vida mera en
vetenskapens tid än poesiens, och även inom filosofien, som var
älsklingsvetenskapen, var den mera en samlandets än en de
nya uppslagens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
