Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den grekiska litteraturen - Den hellenistiska vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles riktigt jordklotets omkrets, och Aristarkhos från
Samos framlade redan nu den upptäckt, som sedan
Kopernicus skulle göra, att jorden rörde sig kring solen och ej
tvärtom, ehuru denna revolutionerande åsikt ej under
antiken förmådde tränga undan den aristoteliska världsbilden.
Antikens mest berömda astronom var Hipparkhos, som med
trigonometri beräknade solens paralax och dess avstånd från
jorden. Härtill kom en serie praktiskt geografiska upptäckter,
bland vilka Pytheas resa till Thule (Norge) väl är den för
oss intressantaste. Inom de s. k. exakta vetenskaperna var
denna tid således onekligen en storhetstid, vars arbete först
kom att med full kraft upptagas av 1700-talet.
Men liksom då motvägdes detta uppsving av en
avmattning ej blott inom den poetiska produktionen, utan ock inom
de humanistiska vetenskaperna. Inom filosofien levde man
på de gamla skolorna — akademien, den peripatetiska skolan,
epikureismen och stoicismen — och till dessa fogade den
hellenistiska tiden blott två nya, den s. k. nya akademien
och pyrrhonismen, vilka båda mynnade ut i fullständig
skepticism. Enligt Pyrrho veta vi icke ens, att vi intet veta,
utan blott att något synes oss vara sant, falskt eller
sannolikt, och denna universella skepticism ger oss det upphöjda
själslugn, som är den vises kännemärke. Det sedliga patos,
som skapar den store historieskrivaren och som trots
Thukydides’ kyla låg bakom hans skildring av Atens fall, fanns
ej hos denna tid, och den ende av dess historiker, som höjer
sig över mängden och fått betydelse även för eftervärlden,
hämtade sina intryck från den nya, av ett ungt folks
patriotism fyllda stormakt, som vid denna tid inträdde i det
hellenistiska statssystemet. Det var Polybios, som efter det akhaiska
förbundets fall kommit till Rom, där han blev upptagen i
den yngre Scipios umgängeskrets. Den besegrade
förvandlades där till en hänförd beundrare av den romerska
statskonsten, och under dessa intryck författade han sin romerska
historia, Historiai i fyrtio böcker, av vilka blott de fem första
i fullständigt skick bevarats till vår tid, de övriga likväl i
stora utdrag. Han anknyter här till ett äldre, nu blott i
andra hand bekant arbete av den sicilianska historieskrivaren
Timaios, som skildrat sin fäderneös öden fram till år 264 f. K.
Polybios började således med en framställning av den
världshistoriska kampen mellan Rom och Karthago, och grundtanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
