Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsflykten framför att återvända till Juda och underkasta
sig de där gällande, olidligt stränga tempellagarna, och
sedan Jeremias tid befunno sig andra spridda kolonier i
Egypten. Men tillsammans voro dessa landsflyktingar nog
ej lika många som de hemmavarande, ty enligt en hög
beräkning voro de judar, som 597, 586 och 581 deporterats
till Babylon, ej mer än omkring 25,000. Till Egypten
utvandrade nog ej mer än några få tusen. Och dessa siffror
bör man behålla i minnet för att jämföra med några, som
strax skola anföras.
Den makedoniska erövringen medförde till en början ingen
förändring i präststatens politiska ställning. Denna var
visserligen så till vida ganska vansklig, att Juda låg mitt
emellan de båda nya storstaterna Syrien och Egypten, men
då man nu alldeles övergivit den äldre tidens storpolitik,
hade detta läge blott till följd, att Juda först blev en
syrisk vasallstat, därpå under en längre tid en egyptisk och
slutligen (från 198) åter en syrisk. Men varken syrer eller
egypter lade sig i judarnes angelägenheter, utan läto dem
såsom förut styras av översteprästen samt nöjde sig med
den ordentligt erlagda tributen.
Den emigrationslust till de stora städerna, som grep hela
den hellenistiska världen, smittade emellertid även judarna,
och stora skaror av dem började därför att flytta över till
den nyanlagda grekisk-egyptiska huvudstaden vid Nildeltat.
Denna alexandrinska diaspora fick nu en avgörande betydelse
för judendomens utveckling och blev centrum för en
kraftfull hellenistisk-israelitisk propaganda, som trycker sin
stämpel på hela perioden. Massor av hedningar omvändas till
judendomen, men också judendomen blir en annan, blir
helleniserad. Ej ens Jerusalemsområdet, som låg inkilat
mellan fullkomligt helleniserade stater, kunde undandraga
sig det övermäktiga inflytandet från den hellenistiska
kulturen. Det högre prästerskapet blev allt mer och mer
helleniserat — t. o. m. översteprästerna bära nu grekiska namn
— och tempelaristokratien under denna period erinrar nästan
i likgiltighet för den officiella religionen om det romerska
kardinalkollegiet på Alexander Borgias tid. Och i
Alexandria voro hellenismens landvinningar nog ändå större.
Men så kom på nytt en våldsam reaktion, framkallad av
Antiokhos Epiphanes’ okloka försök att med maktspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
