Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den augusteiska tiden - Livius och Vergilius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stället för ett parti, som Augustus önskade uteslutet. Men
detta — att “liva“ naturskildringen genom inlagda episoder
— upptogs och utvecklades vidare av Vergilius’ alla
efterföljare.
Så opolitisk Georgica än förefaller och även är, kunde
dock Augustus med en viss rätt betrakta den såsom ett
inlägg för de politiska idéer, han sökte genomföra. En
bland orsakerna till terreurens sedliga och politiska anarki
låg enligt hans mening i det gamla latinska bondeståndets
förfall, och genom sina åkerlagar hade han sökt att skapa
en ny bondeklass. En dikt, som förhärligade jordbruket,
var därför en vädjan just i denna riktning, och den var
det även däri, att skalden besjöng det idoga, tysta arbetet
i motsats till revolutionstidens enerverade lyxbegär och
njutningslystnad. Denna känsla för bondens möda och för
hans glädje i mödan är utan tvivel ett romerskt drag, ett
uttryck för den latinska campagnardens livssyn, och denna
förmäles här med grekisk humanitet och skönhetskänsla.
I Georgica hade Vergilius givit ett jordarbetets epos, och
där hade han i viss mån upptagit tävlan med Hesiodos.
I sitt mest bekanta arbete, Æneis, vände han sig till
Homeros och sökte att efter dennes förebild skapa en nationellt
romersk hjältedikt, liksom Georgica fylld av den augusteiska
tidens starka patriotiska, etiska och religiösa patos.
Det ämne, han valde, var onekligen lämpligt härför.
Ursprungligen var väl Eneas-sagan ej romersk, utan
väsentligen lånad från några lärde sicilianska författare, men på
Vergilius’ tid hade den redan hunnit övergå till romersk
folktro, och inom denna var Eneas den så gott som enda
föreningslänken mellan grekisk och romersk sagohistoria.
Det var just en dylik sammansmältning av hellenistiskt och
romerskt, som Vergilius i hela sin diktning ville
åstadkomma. Hans föregångare, Gnæus Nævius och Ennius,
hade blott skrivit några romerska krönikor med en från
Homeros lånad episk apparat. Æneis är däremot, liksom
Iliaden, ett verkligt epos, ett betydande konstverk, och dess
fel är snarast dess allt för starka anslutning till Homeros.
Dikten sönderfaller i tolv böcker, av vilka, de sex första
ansluta sig till Odysseen och behandla hjältens irrfärd, de
sex sista till Iliaden och skildra kampen om Latium. Då
dikten börjar, hava sju år gått sedan Ilions fall, och Eneas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
