Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Retoriken och dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en afrikansk, och till sist en gallisk. Särskilt måste den
litteratur, som i västern ville vända sig till det egentliga,
folket, begagna sig av det latinska språket, ty här förstod
mannen av folket icke grekiska. Det var också denna
folkliga, kristna litteratur, som räddade latiniteten, och det var
såsom den kristna församlingens språk, som latinet övergick
till medeltiden samt ånyo i västerlandet blev det universella
världsspråket.
Den egentliga diktningen faller, såsom härav framgår, i
stort sett blott inom de bägge första århundradena, men
om man frånser två författare, båda prosaister, Petronius
och Lukianos, erbjuder kejsartidens litteratur blott bilden
av en poesi i själatåg. I själva verket hade diktkonsten
nu en mycket underordnad betydelse för kulturen. Den
odlades numera blott såsom ett arv från den augusteiska
perioden, och även känslan av denna förpliktelse upphörde,
sedan det romerska samhället germaniserats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
