Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likheter med den franska medeltidens tableaux; flera äro t. o. m.
desamma, utan att man kan förutsätta något litterärt lån.
För att angiva karaktären kan det vara nog att referera
innehållet i den mest bekanta, Matronan från Ephesus, som
berättas av Petronius. En änka, förtvivlad över mannens
död, stänger in sig i hans gravvalv samt vägrar att
mottaga någon föda, och hon prisas därför såsom ett mönster
av äktenskaplig trohet. Men bredvid graven låg stadens
avrättningsplats, där en död förbrytare var korsfäst.
Bredvid korset hade man ställt en soldat på post för att vakta
liket, att icke den dödes fränder skulle stjäla bort det. Då
soldaten frös på natten och såg, att det lyste i gravkapellet,
begav han sig dit, och besöket slutade därmed, att han blev
den otröstliga änkans älskare. När han sedan från denna
herdestund begav sig tillbaka till sin post, fann han till sin
förskräckelse, att man stulit bort liket. Upptäcktes detta,
gällde det hans liv. Men änkan fann på råd — lik som
lik, ingen torde märka skillnaden, och så hängde hon och
hennes älskare upp den döde mannen i stället för den
bortsnappade förbrytaren. Och älskaren var räddad.
Under antiken förekommo flera samlingar av dylika
noveller, men den mest bekanta var Aristeides’ Milesiaka,
en cykel, som både med avseende på innehållet och
berättarkonsten tyckes hava erbjudit stora likheter med Boccaccios
Decamerone. På Sullas tid överflyttades den av L.
Cornelius Sisenna på latin, men tyvärr äro både original och
översättning förlorade. En annan grupp av dylika
berättelser kallades sybaritiska och tyckes mest hava bestått av
skämtsamma infall, snarast korta anekdoter.
Denna antika novell var emellertid för händelsefattig, för
att den utan vidare skulle kunna utveckla sig till en
utförlig realistisk roman, och det är också tvivelaktigt, om en
dylik någonsin fanns i det egentliga Grekland. Realismen
låg ju icke för det helleniska lynnet. Men i Rom möta
vi däremot en i estetiskt avseende mycket högt stående
roman, som vi med en term, lånad från den moderna
litteraturhistorien, kunna kalla picaresk. Här stå Rom och Hellas
således mot varandra: den ideala romanen tyckes aldrig
hava blivit populär i Rom, den realistiska aldrig i
Grekland, och gärna vill man häri se ett utslag av de olika
nationallynnena, grekens idealism och romarens realism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
