Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Religion och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna materia är tillika det onda, från vilket själen skall
befria sig. Plotinos trodde nämligen med Platon på själens
præexistens i en översinnlig värld, och ur denna värld hade
själen — genom ett avfall — trätt samt iklätt sig kropp.
Men när hon befriat sig från detta tyngande hölje, återgår
hon till sitt ursprungliga hem, dock icke omedelbart, utan
först efter en själavandring.
Neoplatonismen var således en förening av platonsk och
orientalisk mystik och mynnade hos de sista neoplatonikerna
ut i en apologi för hedendomens tro. Alla dess olika gudar
voro manifestationer av den ende guden, och de — ofta
osedliga — myterna om dem måste, för att rätt förstås,
tolkas allegoriskt. Men även de hedniska kulterna försvaras,
bilddyrkan, offer, mysterier, underverk, även magi och
spådomskonst.
Denna så utbildade neoplatonism var på Julianus’ tid
hela den bildade hednavärldens andliga egendom, var såväl
filosofi som religion. Men denna, de bildades, religion
stod icke längre i någon motsats till folkreligionen, utan
gav i stället ett vetenskapligt försvar för denna. Men väl
var denna religion vida mera orientalisk än grekisk-romersk,
och detta framträdde även i det yttre, ty de framför allt
dyrkade gudomligheterna voro Mithras och Isis. Denna
religions bekännare voro lika djupt religiösa som de kristne,
och bönen samt det sedliga livet hade för dessa troende och
fromma hedningar samma betydelse som för de kristne.
På eftervärlden har neoplatonismen kanske haft en större
inverkan än den äkta platonismen, icke blott för den äldre
kristna dogmatikens utbildning, utan ock för medeltiden, ty
den platonska underströmningen i dess mystik är väsentligen
neoplatonsk, och så var även den platonism, som under
renässansen återuppstod i Florens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
