Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messias-tro. Han hade nu funnit en religion, som
harmonierade med hans nationallynne, och det var denna tro,
som han halft rabhinistiskt, halft grekiskt, utbildade till en
egenartad teologi, som kunde så slå an på hednavärlden,
just emedan den erbjöd så stora likheter med de
grekisk-orientaliska religionsformerna och som — efter Paulus’ död
— vidare kunde utbildas i anslutning till dessa. Vi skola
nämligen erinra oss, att det var inom denna värld, som
den efterpaulinska kristendomen väsentligen utdanades, ej i
Palestina, vars kristna församling sprängdes år 70 vid
Jerusalems fall.
Med Guds eget väsen sysselsätter Paulus sig över huvud
ej alls. Han hade utsänt Messias — och därmed är
egentligen allt sagt. Det väsentliga för Paulus är i stället ett
fältrop, som erinrar om Islams: Jesus är Messias. Denna
sats utvecklar han först i anslutning till rabbinismens
Messiasföreställningar, men omdanar dem därjämte till något nytt.
Hans Messias är framför allt världens frälsare, ej blott
judafolkets. Världen behärskades av djävulen, synden och döden,
vilka uppfattas såsom rent personliga makter. Men så
ömkade sig Gud över människosläktet och beslöt att bryta
fiendernas makt. I det syftet lät han Messias ikläda
sig jordisk gestalt, födas till världen och antaga “köttet“
d. v. s. synden, ehuru — och här har man ett exempel
på Paulus egendomliga tankesprång — han var utan
synd. Genom sin död och sin uppståndelse besegrade
han döden, som ända sedan den första människans
hädangång härskat i världen, och gjorde i stället döden till blott
en genomgångsport till det eviga livet. Ty i och med det
att “köttet“ dog, dog också synden, människan blev åter
fri, och liksom Messias återuppstod, så skulle varje människa
återuppstå och frälsas, när Messias under den närmaste
tiden återkomme till den stora domen — dock icke utan
vidare alla människor, utan blott de, som genom dopet och
tron anammat den Kristus, som dött och återuppstått.
Paulus’ Messias är vidare “Guds son“ och därigenom
något mera än den israelitiska folktrons idealmänniska.
Men hans egentliga väsen har Paulus svårt att bestämma.
Utan att vara jämnställd med Gud och själv Gud — detta
stred ju mot Paulus’ starka monoteism — har han dock
såsom Guds son en gudomlig natur och har såsom sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
