Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Hieronymus och Augustinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin barndom har han tecknat med en oförliknelig charm,
och samtidigt gör han både skarpsinniga och originella
reflexioner. Jag fick stryk för det jag tyckte om att leka,
berättar han, “men de, som straffade mig, gjorde icke stort
annorlunda. De äldres lekar heta sysslor. Men när barn
göra ungefär detsamma, få de straff av de äldre“. Så
begick han och några kamrater en stöld, snattade några päron.
Varför gjorde jag det, frågar han. Det var ej för päronen,
ty dem kastade jag bort. Var det således det otillåtna,
som lockade mig, endast därför att det var otillåtet?
Möjligen, men knappt häller det, ty jag skulle ej hava haft
något nöje av stölden, om jag begått den ensam och i
tysthet. Vad jag älskade var sällskapet med mina
medbrottslingar, bifallet, men “vem kan reda ut denna trassliga och
invecklade härva?“
Sina studier började han i den lilla skolan i Tagaste med
latin och grekiska, läste Eneiden och grät över Didos öde,
fick, då han blivit något äldre, på prosa återgiva Vergilius
skildring av Junos vrede, och då han visade tydliga anlag
för studier, skickades han först till den större grannstaden
Madaura och därifrån till provinsens huvudstad Karthago,
där han utbildades till retor. De studier, jag bedrev, skriver
han, “syftade, till att jag skulle utmärka mig i rättstvister,
där det gällde skicklighet i att bedraga för att skörda desto
större beröm. Jag hade redan anseende i retorskolan och
fröjdade mig i svällande högfärd däröver“. Men så kom
han att läsa ett nu förlorat arbete av Cicero, och denna
läsning framkallade den första krisen i hans liv: “i ett slag
mistade fåfängligheten allt värde för mig. Jag fick en
längtan efter vishetens odödlighet och började stå upp för
att gå till dig“. Men de bibelstudier, han i samband med
denna nyvaknade idealism började, blevo snarast en
desillusion, och den Heliga skrift, bekänner han, “tycktes mig
ovärdig att jämföras med den höge Cicero. Mitt högmod
skydde Skriftens enkelhet, och mitt skarpsinne räckte ej till
att intränga i dess innandömen.“
Utrymmet förbjuder en redogörelse för de följande religiösa
kriserna i Augustinus’ liv, och vi kunna blott uppehålla oss
vid den sista, som inträffade i Milano. I Karthago hade
han blivit en av stadens mest berömda retorer och skalder,
och han talar om applåder på teatern och lagerkransar, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
