Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den byzantinska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN BYZANTINSKA LITTERATUREN
Redan innan barbarerna med 400-talets början bröto in
i Italien, var det romerska samhället i hög grad barbariserat,
och man behöver blott betrakta 300-talets otympliga och
råa skulpturarbeten för att finna, att antikens konstsinne och
konstskicklighet redan nu tillhörde det förgångna. Men
även om 300-talets romare i det hela voro romaniserade
barbarer, fortlevde dock den romerska staten med dess fasta
organisation och även den antika kulturen, om än med
försvagad kraft. Dråpslaget kom först genom barbarinbrottet,
vilket såsom en cyklonvåg översköljde hela det västromerska
riket och grusade århundradens kulturarbete. 400-talet är
här således gränsen mellan antiken och medeltiden, ehuru
den gamla kulturen naturligtvis icke med ett enda slag
alldeles utrotades, utan ännu en tid fortsatte i enstaka
epigoner.
Vid 400-talets början voro de bägge rikshälfterna sedan
långt tillbaka i kultur och språk skilda från varandra. I östern
hade latinet väl alltid varit endast det officiella språket,
som några få högre ämbetsmän och lärde behärskade. Men
i västern hade redan under republikens sista tid den
helleniska kulturen trängt tämligen djupt ned, och ända fram
till 200-talets mitt kan man för västerlandets vidkommande
tala om en dubbelspråkig litteratur. Men vid denna tid
brytes sambandet, kunskap i grekiska blir nu sällsynt,
och ser man bort från några högt bildade män — samt de
grekiska enklaverna i Syditalien — så var latinet det enda
språket i Italien och de västra provinserna. Den kraftkälla,
som den rikare grekiska litteraturen erbjöd, hade här därför
så gott som sinat ut.
För västern bildar 400-talets början brytningspunkten
mellan antik och medeltid. För östern måste gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0021.html
