Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den byzantinska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om denna byzantinska litteratur och som väl ännu omedvetet
dröjer kvar, var för övrigt mycket felaktig. Enligt denna
företedde Byzans både politiskt och litterärt bilden av ett
ständigt fortgående, allt djupare förfall. Den nyare
forskningen har kommit till ett annat resultat, och särskilt är
det en tysk lärd, Krumbacher, som inlagt stora
förtjänster om en riktigare uppfattning av den byzantinska
litteraturens historia. Det är också huvudsakligen på hans
undersökningar, som efterföljande framställning stödjer sig.
Det s. k. grekiska kejsardömet var icke ens till namnet
grekiskt. Det betraktades såsom en direkt fortsättning av
imperium romanum, och folket kallade sig romare, “rhomäer“.
Latin var ännu på Justinianus’ tid det officiella språket,
och den stora lagsamlingen under hans regering var ett av
den latinska klassicitetens sista alster. Den fasta
statsorganisationen var också romersk, och det var tack vare
denna, som Byzans så länge kunde bliva ett bålverk mot
Asiens framträngande skaror. Grekisk var denna
statsorganism minst av allt, ty grekerna själva hade aldrig lyckats
att höja sig över stadssamhället. Språket var visserligen
grekiska eller rättare olika grekiska patois, men den
språkliga helleniseringen hade här alls icke genomförts med samma
kraft som latiniseringen i väster, där folken i Afrika, Spanien
och Gallien vid 400-talets början talade latin. I Syrien
och Egypten däremot var grekiskan inskränkt till städernas
överklass, och lantbefolkningen talade fortfarande koptiska
och syriska. Icke heller kyrkans språk var här grekiska
i samma utsträckning, som latinet var det i väster, och de
heliga skrifterna översattes tidigt på koptiska, syriska, gotiska,
bulgariska o. s. v. Även de dogmatiskt religiösa
skiftningarna mellan de olika nationalkyrkorna voro här större
än inom den romerska världen, där man saknade sinne för
dessa mera filosofiska divergenser. Det är ju möjligt, om
Syrien och Egypten fortfarande förblivit kristna, att där
hade utvecklat sig moderna grekiska dotterspråk,
motsvarande spanskan, italienskan och franskan. Men i stället
rycktes de undan grekerna, och utvecklingen gick därför i
en alldeles motsatt riktning.
Rhomäernas högre bildning medförde, att de med starkare
band hängde fast vid det klassiska, attiska litteraturspråket
än de mera obildade västerländingarna vid latinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
