Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens första period
- Kulturens nyvaknande
- Kyrkans latinska litteratur 600—1050
- Den lärda litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KULTURENS NYVAKNANDE
KYRKANS LATINSKA LITTERATUR 600—1050
DEN LÄRDA LITTERATUREN
Omkring år 600, mitt under det djupaste förfallet, börjar
den svaga gryningen till en ny tid, och denna gryning
skönjes egendomligt nog först i ett aldrig romaniserat land
— i Irland. Den “gröna ön“, som omkring år 400
kristnats, hade förskonats från folkvandringens härjningar, och
i de kloster, som här grundades, kunde därför 300-talets
kultur fortleva och även utvecklas. De äldsta klostren före
Benedictus voro, som vi minnas, grekiska, och i följd härav
blev även denna äldsta bildning i de iriska klostren
företrädesvis grekisk, eller rättare både grekisk och latinsk;
ännu på 800-talet var den grekiska språkkunskapen tämligen
utbredd i Brittanien, och ett bland de sista grekiska arbeten,
som översattes till latin, var Dionysios Areopagitas, som på
800-talet tolkades av irern Johannes Eriugena.
Dessa iriska munkar voro missionärer både för
kristendomen och för den lärda bildningen. Först vände de sig
naturligtvis till grannfolket, angelsaksarne, men redan
omkring 600 grundade den iriske munken Columbanus ett
kloster i Vogeserna och kort därefter ännu ett i Bobbio, ej
långt från Pavia; ett tredje kloster inrättades av hans
lärjunge Gallus i Schweiz, det efter honom uppkallade Sant
Gallen. Alla tre voro härdar för ett vetenskapligt studium,
och en stor mängd av våra nu bevarade klassiska
handskrifter stamma från dessa tre iriska kloster, vilkas invånare
voro icke blott ivriga samlare, utan ock ivriga bokavskrivare.
En representant för denna iriska latinitet är Gildas, som
omkring 560 skrev en brittisk historia, De exidio Brittaniæ,
till vilken vi sedan få tillfälle att återkomma.
Denna iriska mission möttes emellertid samtidigt av en
annan, som utgick från Gregorius den store och utfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0055.html
