Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Hjältesagans uppkomst och spridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man dock allmänt övergivit denna ståndpunkt.
Nibelungenlied är författad av en enda skald, ehuru visserligen på
grundvalen av traditioner och dikter, som utbildats under
flera århundraden, och det samma gäller Beowulf, Kudrun,
Waltarius och över huvud alla de germanska hjältedikterna.
Den förhistoria, som de hava, är mindre den enskilda
diktens än sagans.
De sagor, som i fullt utbildad gestalt möta oss i
eddasångerna, i Nibelungenlied, i Hildebrandslied o. s. v. hava
nämligen utbildats under århundraden, och det är utan vidare
klart, att i dem både historiska och mytiska element
kombinerats med varandra, vilka sedan rent poetiskt omdanats,
ofta med motiv, som lånats från folksagan och novellen.
Det sista är den viktigaste punkten. Hjältesagan är framför
allt poesi, och det är de enskilda sagoberättarnes fantasi,
som här skapat något nytt av de element, som denna fantasi
upptog. Vi möta här lån från den verkliga historien, från
riterna och från folksagan, men fritt omdanade, och
hjältesagan är därför varken helt myt, helt folksaga eller helt
historia. Sigurd, som nedlägger draken Fafner, som rider
genom en av trollågor omgiven borg för att befria en
sovande jungfru, Beowulf, som kämpar mot ett troll och
dettas moder — dessa gestalter höra tydligen hemma i
folksagan eller myten, icke i historien. Men de burgundiska
konungar, vid vilkas hov Sigurd vistas, den Hugilac, som i
Beowulf faller i strid mot hetvarerna, Attila, som dräper de
burgundiska konungarna — dessa äro lika säkert historiska
personligheter. Utan att ingå i några detaljer eller bevis,
som skulle leda till en här alltför stor vidlyftighet, skola vi
angiva några synpunkter för bedömandet av denna fråga.
Om mytens karaktär i allmänhet har man under olika
tider haft ganska skiftande begrepp, och den romantiskt
poetiska uppfattning, som man hyste under det förra
århundradet, har ännu ej fullkomligt försvunnit. Enligt denna
var myten folkets poetiska, ännu ej vetenskapliga förklaring
av tillvaron; den återgav i poetisk form växlingen mellan
vinter och sommar, mellan dag och natt, och särskilt röjde
sig en stark tendens att förklara alla myter såsom solmyter.
Denna romantiska förklaring är emellertid näppeligen riktig.
Mannen ur folket, som skapat myten, var icke poet på detta sätt.
Att natt och dag, sommar och vinter växlade, var för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
