Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens blomstringstid
- Allmän karaktäristik
- Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALLMÄN KARAKTÄRISTIK
UNIVERSITETEN
Medeltidens blomstringsperiod infaller — i runda tal
räknat — mellan åren 1050—1300, och denna tid kan
med en viss rätt karaktäriseras såsom en renässans, fylld
av samma kunskapstörst, samma upptäckarglädje, samma
glada sensualism som den senare italienska, men skild från
denna genom den mystik och den oändlighetskänsla, som
särskilt tar sig ett uttryck i den gotiska konsten. En yttre
anledning till denna hastiga uppblomstring var troligen, att
de förhärjande normannertågen vid denna tid upphörde.
Men även djupare liggande orsaker torde hava funnits. De
tre element, som ingingo i den medeltida kulturen — den
antika, den kristna och den barbariska världsuppfattningen
— vilka förut stått såsom oförsonliga motsatser mot
varandra, börja nu att smälta samman och uppgå i en högre
enhet. Det orientaliskt kvietistiska inslaget i de första
århundradenas kristendom har nu fått en motvikt i de
germanska barbarernas handlingskraft, och eremitens
världsskygghet förvandlas — man frestas att säga — i ett
kristligt kämpalynne. Såsom Herrens “gatsångare“ gå S.
Franciscus och hans efterföljare ut bland massorna för att vinna
dem för kyrkan, de draga sig ej undan till ödemarken för
att rädda sig själva undan världen, utan kasta sig djärvt
in i människovimlet, predika på gator och torg, och deras
vapenbröder, dominikanerna, bemäktiga sig universiteten för
att vinna de bildade. Den antika livsglädjen, som under
de mörka århundradena syntes för alltid jordad, vaknar
upp på nytt, nästan med samma kraft som under renässansen,
och i goliardernas visor, i fableauerna, i romans bretons och
i dikten om Rosen möta vi en sensualism, som i det hela
är friskare och gladare än den romerska, mindre brutal
och, i romanerna, adlad av medeltidens ridderliga idealism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0107.html
