- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
213

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Den italienska diktningen före Dante

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DANTE


DEN ITALIENSKA DIKTNINGEN FÖRE DANTE



Under medeltidens första period förefaller Italien i viss
mån ligga utanför den europeiska kulturen. Det drog om
att civilisera de råa longobarderna, som kort efter
500-talets mitt gjort sig till Italiens herrar, och ännu längre
dröjde det, innan de olika stammarna hunnit sammansmälta
till ett nytt folk. Den kulturens pånyttfödelse, som kan
konstateras för hela Europa vid 1000-talets mitt, kan
emellertid iakttagas även för Italien, ehuru ännu ej direkt inom
litteraturen. Landet var vid denna tid söndersplittrat i ett
nästan oändligt antal småstater, så gott som varje stad var
ett samhälle för sig med kommunal självstyrelse, och den
kejsarmakt, som skulle förena dem till ett helt, var, även
då den var som starkast, nästan blott formell. Men flera
av dessa städer, särskilt sjöstäder såsom Amalfi, Pisa och
Genova hade genom handel förvärvat sig ett betydande
välstånd, som medförde en ökad kultur. Denna röjer sig
tydligast i denna tids arkitektur, i domernas förening
av prakt och klassisk skönhetskänsla, men även i de nya
universitet, som nu spirade upp, särskilt i Bologna och
Salerno.

Att någon på italienska skriven litteratur likväl ej
uppstod före 1200-talets mitt, torde till en väsentlig del hava
berott därpå, att italienarne ännu betraktade sig såsom
romare, vilkas skriftspråk därför borde vara latinet, ej “lingua
volgare“. Enstaka italienska ord förekomma väl i dokument
redan på 900-talet, och i början av 1200-talet tyckas
handelskorrespondenser i allmänhet hava förts på italienska,
men först efter århundradets mitt ansåg man italienskan
värdig att begagnas såsom litteraturspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free