Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn i Florens, hade äktenskapet väl ingåtts i början av
1290-talet. Hustrun hette Gemma Donati och levde ännu
1332. Boccaccio antyder, att äktenskapet ej varit lyckligt,
och härför talar onekligen, att varken hustrun eller barnen
följde honom på hans landsflykt. Tilläggas kan, att Dantes
ätt, så vitt man vet, utdog 1549 med en ättling av hans
son Pietro.
Redan tidigt började Dante att deltaga i det politiska
livet, och 1296, då han var trettio år, blev han medlem
av de hundrades råd. Slutligen, år 1300, blev han prior
i regeringen. Betydelsen härav får dock ej överskattas.
I spetsen för den florentinska staten stodo två priorer, men
de fungerade blott två månader av den treårsperiod, för
vilken de blivit valda, och under ämbetscykeln funnos således
ej mindre än 72 priorer. Dante var prior 15 juni—15
augusti 1300, och detta var en synnerligen kritisk tid i
Florens historia. Såsom Dante själv säger, blev upphöjelsen
grunden till hans livs olycka.
Florens — och för övrigt nästan alla medeltida italienska
städer — var en skådeplats för ständiga partistrider. De
båda huvudpartierna voro, som bekant, överallt guelfer och
ghibelliner, av vilka de förra, nominelt påvliga, i själva
verket voro demokrater och kämpade för de italienska
städernas kommunala frihet, under det att de aristokratiska
ghibellinerna stredo för kejsarens makt över städerna. 1267
hade ghibellinerna fullständigt besegrats och förvisats ur
Florens, men de segrande guelferna delade sig snart i nya
partier, i spetsen för vilka stodo de tvistande ätterna Donati
och Cerchi. I följd av dessa ständiga strider liknade Florens
en stor fästning; överallt reste sig försvarstorn, dit partierna
vid gatustridernas början drogo sig tillbaka. En del av
tornen tillhörde enskilda familjer, andra de olika
vapenbrödrasällskapen. Man känner namnen på ej mindre än
trettiofem dylika torn, men dessa voro blott en bråkdel
av dem, som funnos, och dessutom voro själva husen
starkt befästade. Staden hade därför ett både dystert och
bistert utseende, samma stränghet, som vilar över Divina
Commedia.
Just under Dantes priorstid brast striden mellan Donati
och Cerchi ut på nytt, och för att få lugn landsförvisade
staden då de bägge partiernas främste män. Efter någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
