Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som är så äkta fransk, och här har Chréstien anslagit tonen
för hela den följande utvecklingen ända fram till Musset och
Maupassant.
Mest typisk i detta, liksom i många andra fall, är Tristan,
och vi skola därför något sysselsätta oss med denna roman,
så mycket hellre som Bédier i en rent förtjusande bok, som
Mauritz Boheman översatt till svenska, återberättat denna
roman, som den svenska läsaren således i denna form lätt
kan studera.
Den fanns i en mängd olika bearbetningar, och det var
med en dylik, som Chréstien började sin romandiktning. Men
tyvärr är hans arbete förlorat. Förlorade äro ock två andra
versioner, av vilka dock den ena är känd genom Eilhart von
Oberges omkring 1175 gjorda tyska översättning. Bevarade
äro däremot ett stort anglonormandiskt fragment av Beroul’s
Tristan och framför allt en likaledes anglonormandisk version
av Thomas, som t. o. m. uppgiver sin hemulsman, den
bretonske conteuren Bréri. Tyvärr är också Thomas’ roman, den
främsta, mest ridderliga av Tristanromanerna blott kvar i
fragment, men den kan dock restaureras genom tre
översättningar, som gjorts därifrån: till norsk prosa, till tyska
av Gottfried von Strassburg och till engelska. Dessa många
olika, av varandra oberoende versredaktioner av samma
bretonska prosasaga visa, huru denna växlat i de olika
conteurernas framställning.
En analys av själva sagan visar ock, huru den vuxit fram
ur en mängd, ursprungligen av varandra oberoende
sagomotiv, som förenat sig kring ett enda: sagan om tvänne
lyckliga och olyckliga, som genom en kärleksdryck
oupplösligt knutits till varandra. Dessa motiv äro dels
allmäneuropeiska, dels byzantinska, några få måhända nordiska,
men även de allmäneuropeiska göra i de flesta fall intryck
av att närmast stamma från Byzans. De grekiska hava
tydligen på den muntliga traditionens väg kommit till
Bretagne, icke lånats från några litterära källor. Vi behöva blott
taga den första episoden. Konung Marc av Cornwallis är
skattskyldig till konungen av Irland, och genom en väldig kämpe,
Morhout, fordrar irländaren en tribut av tre hundra gossar
och tre hundra flickor. Konung Marcs systerson Tristan
beslutar då att rädda landet och utmanar jätten till en
tvekamp, som — här ganska omotiverat — står på en ö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
