Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Humanismen efter Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkt är arbetet därför ett av de viktigaste vi hava för
Roms medeltidshistoria, innan ännu renässansens för övrigt
så konstälskande påvar skövlat dess antika minnesmärken.
Men De varietate fortunæ är ingen torr katalog, utan
genomandad av känsla för det förgänglighetens majestät, som talade
till betraktaren ur den eviga stadens grus.
Än starkare framträder detta drag hos hans samtida Enea
Silvio Piccolomini, sedan känd under sitt påvenamn Pius II.
Han var icke någon stor påve, såsom karaktär var han
svag, men han var en älskvärd, genombildad personlighet
och av alla humanisterna efter Petrarca den, som innerst
var mest en poet, ehuru denna inneboende poesi kanske
minst kommer fram i hans dikter, där antiken tryckt ned
honom som de andra, epistlar och epigram i Beccadellis
skabrösa stil samt en komedi, Chrisis, efter Terentius såsom
mönster och likaledes mycket slipprig. Hans litterära
betydelse ligger på ett annat område, då han i sina brev och
sina resebeskrivningar får tillfälle att skildra naturen eller
de människotyper och de seder, han iakttagit på sina många
och långa resor. Här möter man icke blott
renässansmannens iakttagelseförmåga, utan ock en rik poetisk känsla.
Verkliga landskapsbilder finna vi först i hans skrifter, och
ehuru han helst målar det leende, bördiga italienska
landskapet, särskilt de italienska kullarna med deras friska,
kyliga bergsluft, hade han även känsla för ruinens
melankoliska skönhet; den vilda, ofruktbara, ödsliga alpnaturen
stöter däremot honom och hela renässansen tillbaka, och
först med Rousseau gjorde denna sitt inträde inom
litteraturen.
Ett diktverk har han dock skapat, som för tiden hade
en viss betydelse, den latinska romanen Euryalus et
Lucretia, en kärlekshistoria mellan en ung man och en gift dam.
Själva händelsen hade kort förut tilldragit sig i Siena, Enea
Silvios fädernestad, och tack vare detta ha också vissa
realistiska detaljer kommit med. Såsom konstverk står väl
denna roman vida tillbaka för Fiammetta, den är såsom all
humanistisk poesi retorisk och fylld av klassisk lärdom, men
den har onekligen en viss sensuell kraft i skildringen av
de älskandes möten, är dock ett försök att teckna den stora
lidelsen, som först Shakspere av renässansens alla skalder
mäktade framställa i sin tragedi Romeo and Juliet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
