Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Högrenässansens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersida, utan varje kuliss hade två yttersidor, som bildade en
trubbig vinkel mot scenen, och genom dessa perspektiviska
kulisser skapades en “trompe d’œil“. Golvet B sluttade
nämligen uppåt, så att skådespelarna ej kunde uppträda på
detta rum, utan blott på plattformen A. Första gången
denna nyantika scen användes, var, så vitt man vet, vid
uppförandet av Ariostos Cassaria 1508 i Ferrara. Några
dekorationsförändringar behövdes icke, då ju scenen
oföränderligen genom hela stycket blott föreställde en gata.
Men icke blott den moderna teatern leder sina anor
tillbaka till den italienska renässansen, utan i viss mån även
den moderna skådespelarkonsten; åtminstone den franska.
I Rom funnos, såsom vi minnas, yrkesskådespelare, som
uppförde komedier, atellaner och mimer, och så sent som
från 700- eller 800-talet hava vi kvar en sådan komedi,
som författats av en “mimus“ Vitalis. Sedan omtalas
“mimi“, “joculatores“, “histriones“ under hela medeltiden,
och det är därför ytterst troligt, att folkliga farser
uppförts under hela denna tid av dessa kringdragande
gycklare och även att det finnes ett historiskt samband mellan
dem och de antika histrionerna. Sedermera få vi i nästa
avdelning på tal om commedia dell’arte tillfälle att
återkomma till denna fråga. Men dessa folkliga gycklare voro
icke de enda skådespelarne. I Frankrike hade, såsom vi
erinra oss, skådespelarkonsten mot medeltidens slut övertagits
av de s. k. confrérierna, och dylika bildades också i Italien,
såsom Compagnia dei Rossi och Compagnia degli Intronati
i Siena, av vilka flera voro ett slags mellanting mellan
borgerliga gillen och akademier för den dramatiska konsten.
Samtidigt tyckes den smak för farsen, som ligger i det
italienska lynnet, hava gjort sig gällande i Italien mot
1400-talets slut. Dessa farser uppfördes dels av de nyss omtalade
compagnierna, dels av de kringdragande gycklarbanden, som
nu från att hava bestått av två à tre personer utvecklade
sig till manstarkare trupper. Dessa togos nu också i tjänst
av de teaterälskande furstarna i norra Italien. Från 1496
har man ett brev från Ercole av Ferrara till hertigen av
Gonzaga, i vilket han beklagar, att han ej kan skicka några
begärda kopior av Plautus’ komedier, emedan de skådespelare,
som uppfört dem, begivit sig till alla möjliga länder,
särskilt till Neapel och Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
