Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Det äldsta skoldramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan. En dåsig kyrkoherde styrker honom i hans tro,
men biskopen, till vilken han överlämnar sina i Rom
förvärvade fullmakter, är av en annan mening och skickar
honom till en skolrektor, som skall pröva hans kunskaper.
I denna examen begår Stylpho de grövsta bockar, och efter
att hava läst skolmästarens vitsord förklarar biskopen honom
mera passande att vara herde för svin än för människor.
Stylpho inser nu, att han valt en orätt levnadsbana, söker
först att bliva klockare, men då detta ej lyckas, är han
nöjd med att mottaga en plats såsom svinaherde, vilken
erbjudes honom: “Att grava har jag ej lärt, att tigga blyges
jag, och jag fruktar att dö av hunger och nöd. För övrigt
har jag hört, att även skalder utövat detta yrke. Jag tager
därför gärna emot det“. I epilogen tillfogas, att den flitige
Vincentius slutligen steg till biskop.
Så ytterst obetydligt detta stycke än är, har det likväl
sitt litteraturhistoriska intresse. Det är förebilden för hela
den ansenliga raden av följande tyska skolkomedier, vilka
liksom Stylpho kontrastera en flitig och en lat student mot
varandra — utan tvivel efter det uppslag, som Terentius i
Adelphi givit. Men det lilla stycket är även ett språkrör
för humanismens bildningsintresse, ehuru detta ännu, något
puerilt, väl mycket sammanfaller med vördnaden för den
latinska grammatiken.
Av samma karaktär är den andra skolkomedien i
ordningen, Codrus av en skolman i Miinster vid namn
Kerckmeister. Här lägges huvudvikten på en satir av
medeltidsskolasternas kökslatin, och i viss mån har man här uppslaget
till de Epistolæ obscurorum virorum, till vilka vi strax skola
komma. Några humanistiskt bildade studenter träffa på den
barbariske skolmästaren Codrus, som de först tro vara något
slags besynnerligt djur, men som hälsar dem med ett “bonum
mane“. Studenterna finna då, att han visserligen icke är
ett rent djur, emedan han dock kan tala, men betvivla, att
han kan tala latin. Jo, “valde bonum“ svarar Codrus, och
så fortsätter konversationen mellan kökslatinets och det
klassiska latinets målsmän. Därpå börjar ett studentputs,
man ställer till en gycklande promotion med Codrus och
slutar med att ge honom stryk.
Även Reuchlin författade två komedier, Sergius, skriven
1496, och Henno eller Scena progymnasmata, uppförd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
